Förra veckan sjönk jag igenom och blev tvungen att göra något jag funderat på ett tag men inte velat faktiskt. Jag har känt en nedåtgående spiral i humöret och ett tag varit på väg ner i depression. Det har gjort att jag börjat fundera på läkemedel som hjälp. Mediciner är något som jag har negativ erfarenhet av (inte personligen men gm anhöriga) och jag har tagit helt motstånd mot piller. Men nu känner jag att jag klarar mig inte längre, jag vill inte må så här dåligt och min sambo framförallt ska inte behöva oroa sig för mig. Det som fick mig gå under isen var att jag inte kan slutföra min slutpraktik.
Hierarkin på en praktik är så här: Huvudhandledare och klinisk lärare är de som ska bedöma min förmåga att uppnå mål. Dessa är inte inblandad i praktiken på golvet och följer inte med mig i arbete. Handledaren är den som går bredvid studenten på golvet och det är denne/dessa rapporterar till huvudhandledaren som i sin tur gör sin bedömning utifrån denna information.
Jag har grubblat och funderat hur det kunde bli så här. Redan från början var jag öppen med min ptsd och vad det innebär som är relevant för placeringen.
Jag bad huvudhandledaren om att få en handledare då det bara är fem veckor praktik. Detta för att jag har svårt att knyta an till nya personer och för att få tid att lära känna denne och hur denne jobbar och vice versa för handledaren. Det innebär en trygghet för mig och jag kan släppa den ångesten. Sen bad jag om förståelse för att jag ibland behöver gå undan några minuter för att återhämta mig. Jag underströk också att jag skulle ta paus när verksamheten tillåter det, dvs när det är lugnt på avdelningen.
Direkt svarade huvudhandledaren och menade att de brukar ha flera handledare.
Dag två av praktiken reagerade jag på schemat.
Jag hade haft två introducerande handledare en undersköterska och en sjuksköterska, utöver detta har jag erbjudits att få `enbart´ tre handledare om jag var villig att ta en extra helg. Annars skulle jag få fyra handledare (utöver de två från början). Mitt schema innebar förutom detta att jag skulle jobba åtta pass på nio dagar samt blev det tre helger på raken p.g.a. ovan anledning. Det innebar att jag skulle knappt hinna träffa familjen eftersom jag är på annan ort. Min klasskompis som är på samma avdelning fick samma två introducerande handledare och en handledare utöver detta samt enbart en helg.
* När jag konfronterade huvudhandledaren om detta så förklarade hon att detta gjorts för att jag skulle få gå med de som jobbat längre på avdelningen. Ena handledaren som den andra studenten fick håller på att utbilda sig till NKSE bedömare så hon är rätt erfaren. Henne har jag dessutom haft tidigare. Huvudhandledaren fortsatte med att säga att de inte kunde sänka kraven för mig samt “vi kan inte låta dig tex ha färre patienter”.
* Det med patienter är helt hennes tolkning och jag sa det till henne och förstärkte att det inte var vad jag sa “Jag har inte bett om färre patienter, jag ber om en handledare.”
Det gick någon dag så kom huvudhandledaren till mig med orden “Jag har ringt universitetet för att kolla vad som gäller i din situation, om vi verkligen ska sänka kraven på dig och ge färre patienter”. Då blev jag både irriterad och stressad och sa igen att det inte är det jag bett om. Nej, nej, sa hon men hon ville veta.
* Hon kunde lika gärna frågat om de verkligen ska bemöta och tillhandahålla endast en handledare, men det gjorde hon inte. Här skar det sig rejält.
Sen kom hon till mig inför halvtidsbedömningen och undrade hur det går. Jag tyckte det gick bättre men sa att jag inte riktigt fått till morgonrutinerna och ett bra flyt i det, att det går långsamt än. Hon frågar om jag verkligen kommer klara antalet patienter. Jag säger att det måste jag utgå ifrån, om jag inte trodde att jag skulle bli en bra syrra så skulle jag inte gå utbildningen. Hon tog vid det tillfället inte upp några fel eller missar som handledarna skulle kunna upptäckt hos mig. Ena handledaren var med då och tog inte heller hon upp något som skulle kunna ifrågasätta min praktik. Handledarna har inte vid något annat tillfälle heller tagit upp några rena fel eller missar med mig. De har ibland frågat mig vad min plan är och då har jag sagt det, de gånger jag inte själv sagt från början.
Helgen innan mittbedömningen jobbade jag lördag söndag. Mittbedömningen var på måndagen. Handledaren som jag hade på helgen tyckte att det gått bättre även om måluppfyllnad inte kunde nås till mittsamtalet, men hon gav mig bra feedback och tips.
På måndagen (mittbedömnings dagen) fick jag en helt ny handledare. Jag hade gjort upp en plan för förmiddagen med läkemedels givning och rond. Det raserades när den nya handledaren ville jobba på ett annat sätt vilket fördröjde mer än jag någonsin blivit fördröjd tidigare. Redan där var jag knäckt men tog mig igenom förmiddagen. Mittbedömningen började 14.00 och ingen handledare var med. Det var jag, huvudhandledaren och den kliniska läraren. Två och en halv timme plåga där de tog upp brist på brist som inte kommit fram till mig innan. Jag blev så chockad att jag inte kunde prata och började gråta.
Sen tog hon upp rena fel som handledaren rapporterat in. Jag skulle ha tagit egna beslut om läkemedel, spolat igenom slangar med för mycket NaCl, låtit dropp gå in för snabbt och stuckit mig på kanyl. Allt detta gjorde att de bedömde mig som omdömeslös.
Om man tänker på sjuksköterskestudenterna som planerade en fest med över 50 deltagare och de försvarade det med att de skulle ta covid test före och efter festen, det för mig är omdömeslöst. När man gör en sak man vet är fel och legitimerar det med egna lösningar. Det har jag inte gjort.
- Angående tagit beslut om läkemedel
En patient med depression i grunden hade haft T. Escitalopram utsatt innan operation och han frågade mig om han kunde börja ta den. Han var nedstämd och jag sa att jag tror att han kan ta den, jag sa att jag inte visste om det skulle försämra för honom men att jag ville dubbelkolla med sköterskan först. Sköterskan satt på expeditionen och gjorde en avvikelse på sig själv angående ett fel med antibiotika i.v. Jag frågade om jag kunde ställa en läkemedelsfråga och hon avbröt sig och sa självklart ja. Jag sa att patienten frågat mig om tabletten och att jag trodde det var ok och nu ville jag höra vad hon tycker. Hon svarade inte på själva frågan utan sa bara jaha och ok. Jag bekräftade inte heller till patienten att han skulle kunna ta den.
Av detta lärde jag mig att SSRI och antikoagulantia inte ska ges samtidigt, att jag måste vara tydlig i mina frågeställningar och se till att jag får ett svar av någon läkare om jag inte får svar från handledaren.
Huvudhandledaren frågade om jag gjort en avvikelse på detta. Men då inte jag fått denna respons tidigare så kunde jag inte tänka att det skulle göras, dessutom, återigen så hade jag inte bekräftat till patienten att han kunde ta den.
- Angående NaCl spolning efter blodtransfusion
Jag hade vid ett tillfälle dragit upp tre 10 ml sprutor med NaCl för att spola en slang efter blodtransfusion. Normalt spolar man med 10–20 ml och jag brukar ta med en extra. Innan jag sprutat andra sprutan klart sa handledaren att det räckte. Huvudhandledaren berättade att handledaren i fråga hade sagt att jag hade ”brickan full med 30 ml sprutor med NaCl”. Jag hade enligt henne haft tre sprutor á 30 ml och hon hade stoppat mig efter två.
Gäller vid CVK enligt vårdhandboken ”När injektion eller infusion/transfusion är avslutad spolas CVK ordentligt med 20–40 ml Natriumklorid 9 mg/ml.”
Gäller vid PVK enligt vårdhandboken ”Efter injektion ska PVK:n spolas för mekanisk rengöring. Spolmängd för vuxna: 10 ml”
Gäller vid Picc-line enligt vårdhandboken ”Efter sista injektionen eller infusionen spolas katetern med minst 20 ml Natriumklorid 9 mg/ml.”
Jag skrev ett mail till huvudhandledaren på tisdagen och sa att detta måste vara ett missförstånd och bad henne kolla med handledaren. Jag sa också att vad jag vet har vi inte ens 30 ml sprutor och att jag dragit upp tre 10 ml alltså totalt 30 ml. Hon skickade ett kort svar utan hälsningsfras eller något som antydde att hon skulle kolla upp det. Bara ett kort ”Ok. Då vet jag.”
- Angående GlucoNaK som gått för snabbt
Jag skulle sätta 1000 ml på en patient, gick till fass och läser ”Individuell dosering beroende på patientens ålder, kroppsvikt och kliniska tillstånd. [—] Infusionstakten bör ej överstiga 1000 ml/timme med hänsyn till elektrolytmängden. Observera att den rekommenderade maximala infusionshastigheten för glukos är 1 g/kg kroppsvikt och timme, vilket motsvarar 20 ml/kg kroppsvikt och timme. Hos patienter med cirkulationsstörning kan mängden natrium bli för hög vid denna infusionstakt.” (https://www.fass.se/LIF/product?userType=0&nplId=19770504000049)
Patienten i fråga vägde 130 kg och jag räknade ut att det skulle gå in under en timme men eftersom det står att man sällan ger under två timmar så satte jag en takt som motsvarade ungefär 4–5 timmar. När jag kollade efter ca 4,5 timme var det mycket dropp kvar och jag sa till sköterskan att jag tänkte dra upp takten någon. Nej, nej svarade hon, det ska gå under hela dagen så du får sakta ner det istället. Det gjorde jag också och nu tittade huvudhandledaren på mig och sa att det borde jag förstå att om det står 2 * 1000 ml att det är fördelat på 12 och 12 timmar.
Jag tycker inte att jag gjort fel som följer fass, vilket är det råd vi som studenter får att vi ska kolla mot fass. Att avdelningen kan ha andra rutiner får jag ta till mig och lära mig av, ex på en tidigare arbetsplats där jag jobbat kopplas ofta dropp bort under natten för att patienten inte ska vakna och vara kissnödig.
- Angående att jag stack mig på en kanyl
Jag skulle ge en patient insulin och hade satt på kanylen och tog bort skyddet. Jag var ensam med patienten. När jag tog bort skyddet så tog nålspetsen på min tumme. Direkt satte jag på skyddet igen och gick för få tag i min handledare samt för att hämta fler kanyler i läkemedelsrummet. Handledaren satt utanför läkemedelsrummet och jag sa till henne vad som hänt och frågade om jag behövde ta upp detta och göra en skadeanmälan. Hon tyckte inte det var nödvändigt då det inte var risk för skada hos varken patienten eller mig. Nålen hade inte gjort hål på huden och jag var den enda som berört den.
Hade jag varit omdömeslös hade jag inte brytt mig alls om att den nuddat mig och gett patienten insulinet och ingen hade vetat något. Men nu är jag inte sådan och kommer inte bli…
Ps! Jag har alltid gått förbi handledaren med läkemedel innan utdelning för godkännande, märkt infusioner korrekt och har dessutom upptäckt en felordination på T. Allopurinol där patienten ordinerats 11 tabletter istället för 1 tablett.
/Hulda
0