Just avslutat dagens 15 minuter. Normalt när jag springer har jag JLo på Youtube och lurarna för pepp. Ikväll valde jag en favorit till sonen 4 år… Tina Turner, det är klös i den kvinnan. Jag blev fort tröttare, men så gick pulsen upp också 🙂

15 minuter Hill Jog 100% av programmet
(Man kan öka/minska intensiteten gm att öka/minska procentsatsen så även om man kör 15 min så blir hastighet/lutning och dyl högre eller lägre).

Medelhastighet 7,1 km/h

Puls
Medel 147
Max 176

Träningseffekt
Kondition träning 2,3
Anaerobisk träning 1,2

15 minuter Hill Jog 100% av programmet

Puls
Medel 132
Max 159

Medelhastighet 7,1

Distans 1,78 km

Träningseffekt
Kondition 2,0
Anaerobisk 0,0

Jag har alltså börjat igen för femtielfte gången att försöka ta upp träningen som en del i min strävan efter psykisk återhämtning.

Jag har sprungit 15 minuter på ett förinställt program “Hill jog”. Programmet ändrar antingen lutning eller hastighet eller båda efter en viss tid. Under just detta pass (15 min) så ändras dessa varje 45 sekunder. Jag mådde rätt dåligt innan. Hade skarp huvudvärk, var stressad över grupparbete som jag missat, orolig, ångest, svårt att sortera tankar och prioritera, var fortfarande upprörd efter gårdagens hästispass med barnen. Men jag valde att påbörja mina 15 minuter istället för att fortsätta läsa en vetenskaplig artikel på engelska som jag måste läsa till imorgon för grupparbetet.

Passet: 15 minuter löpning- Hill Jog
Medelpuls 144 bpm
Medelhastighet 6,9 km/h
Distans 1,75 km

Non scale victory (NSV) är att i skrivande stund är huvudvärken borta, jag känner att jag kan hantera barnens bus och skrik utan att brusa upp. Jag känner mig lite piggare och klarare i huvudet än i förmiddags och kan just nu sortera mina tankar.

Varför inte börja direkt när man bestämt sig? Jag har alltid varit en person som tränat och försökt hålla en lägre vikt- kanske pga att morfar och mamma jämförde min och min systers kroppar, hur mycket tidigare jag utvecklades än henne, trots att jag var yngre, att jag hade “mer hull”, “större bröst” kunde morfar kommentera, “håll in magen” kunde mamma säga. Tills barnen kom hade jag ett BMI på 20-21. Därmed vill jag inte säga att jag var underviktig, även om gränsen ligger på 19 utan däremot vältränad.

Nå, nu är jag som de flesta andra och bara för att jag varit vältränad så går det ju som bekant inte att lagra välträning, det är hårt arbete och anledningen bakom träning kan vara olika för olika personer. Jag tyckte om att känna mig fysiskt stark, att muskler syntes och att andra bekräftade att mina pass var bra då de var utmanande. Att vara som alla andra innebär också att jag därmed inte kan räkna med att jag kommer känna så nu när jag startar upp för femtioelfte gången. Jag har “misslyckats” flera gånger, tänkt “vad är det för vits?” “Jag kommer aldrig bli så vältränad igen” “Jag orkar inte ikväll” “Jag mår för dåligt” etc. Min sambo har alltid uppmuntrat och prioriterat mig och mitt mående- även träning, så jag har inga ursäkter egentligen, känns det som.

Jag har valt löpning 15 minuter varje dag för att vi har ett löpband hemma, så det borde vara enkelt att bara ta på skor och starta bandet. Jag ska försöka lista SV (scale victory) samt NSV (Non scale victory) sen kommer jag försöka lista maten/fika/godis även om jag inte följer nån diet och inte bantar.