Okategoriserade

Kära ptsd

– Det är inte du, det är jag.
Funderar på vad man säger när man bryter. Du har varit en vän, om än något av medberoende. Du har skyddat mig och försökt hålla mig från att bli sårad, det förstår jag, men det är dags att vi går skilda vägar. Jag förstår om det kommer som en chock för dig och att du inte släpper taget bara så där och det är helt ok faktiskt. Mer och mer kommer du märka att jag säger emot dig och du måste ha märkt att jag redan går emot dig i smått. Vi vill ju olika saker och växer ifrån varandra allt mer.

0