Jag har effekt av medicinen och har nu ökat till maxdos 20 mg. Har haft ett par veckor av extrem trötthet och känner mig trött och slut i kroppen, men fö känner jag mig bra, så det är nog ingen fara med det.

Är tillbaka på min arbetsplats och har gått tillbaka till min anställning som undersköterska i väntan på att göra om sista vfu-praktiken. Det känns som jag har glömt allt och jag känner mig mer ivägen än vad jag gör nytta. Viss nytta kan jag dock känna att jag gör, framförallt med patienter med demenssjukdom.

“Förändra din tanke och hela din värld kan förändras” läste jag häromdagen. Nu har jag ju gått framåt en bit i min behandling och jag kan se att det är så sant. Men inte något jag skulle säga direkt till någon som är i kaos precis. Men det är likväl sant.

Jag slutade följa med till morfar och mormor när jag var 11 år. Beslutet var mitt och när mamma frågade varför så sa jag som det var. Hon började skaka där hon stod vid spisen och lagade köttbullar och jag trodde hon skulle slå mig så jag gick in till mitt rum. Vi åt i tystnad och talade inte mer om det under ett par år. När jag var 17 följdes vi åt dit och jag konfronterade morfar, givetvis utan resultat. Sen hade vi bara sporadisk kontakt och bara med mormor.

Jag har inte velat komma nära varken killar eller tjejkompisar och hela uppväxten är fläckad. En dag i sena 20-års åldern började jag tänka hur mycket jag gått misste om under dessa år i uppväxten, men också att min framtid vet jag inget om och den är hittills inte förstörd. Då beslutade jag mig för att börja kämpa för att återfå mitt eget liv. Jag sökte mycket hjälp men ingen tänkte på ptsd och därför fick jag aldrig riktigt rätt hjälp. Nu tycker jag att jag är på väg i rätt riktning, har stöd i vardagen, samtal och nu även läkemedel. Min mormor och mamma har varit till oss och hälsat på och jag har varit till henne med barnen. Det har gått jättebra och jag har kunnat slappna av. Men jag har fått nya funderingar.

Mormor började berätta om mannen som är mammas biologiska far. Jag har alltid varit besviken och ilsken över att han övergav mamma när hon var bebis. Nu berättade mormor helt plötsligt sin sida där hela min bild av den mannen måste förändras och istället måste jag hantera de frågor som mormor väckt hos mig. Tydligen trivdes de bra ihop och han var glad över barnet men pga avstånd och att mormor kände ansvar över sina föräldrar och hemgård och jobb valde hon att inte fortsätta relationen, då han också var borta mycket på jobb. Nu känner jag mer en sorg för mamma och hur hon blivit berövad en riktig far och vi berövades relationen med en riktig morfar.

/ Hulda

1