Förra veckan visste jag inte om jag skulle orka mer. Jag skriver oftast när jag har näsan ovanför vattenytan, det har jag inte riktigt haft senaste månaderna utom vissa stunder då det känts bra. Men förra veckan sjönk jag igenom. Under hösten har jag blivit allt mer trött, irriterad och orkeslös. Ingenting har varit roligt eller upplyftande.

Jag har tidigare skrivit om att jag innan barnen var aktiv kampsportare och tränade 5-7 gånger i veckan och hade även egna grupper. Träningen var en del av min livsstil och identitet. Jag tyckte om att leda grupperna och de tyckte mina pass var bra och roliga. Nu är inte ens det kul. Tillslut gjorde jag upp ett schema där jag bestämde att minst 15 minuter ska jag gå, jogga eller springa på löpbandet varje dag. Det höll någon vecka sen orkade jag inte. Nu menar jag inte orka som i “ikväll orkar jag inte diska” utan jag menar att jag är helt dränerad, det finns inget att ta ur. Inte ens åka pulka i backen med barnen är kul, jag gör det för att flickan gärna vill åka med mig och jag vill att hon ska ha roligt men känner ingen glädje eller tillfredsställelse ens över att göra nåt roligt för henne.

Så jag började titta efter stämningshöjande läkemedel, eller anti-depressiva som de kallas- Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). De hindrar serotonin från att tas tillbaka i nervcellernas synapser vilket leder till att nervimpulsen kan skickas vidare istället. Det ska göra att man inte lika lätt fastnar i grubblerier och att man kan klara slutföra tankar. Det ökar hjärnans plasticitet och mottaglighet för nya infall. Jag har svårt att svälja tabletter och kollade speciellt efter flytande form och fann vad jag sökte.

På tisdagen skrev jag till min kurator och sa att om han får någon avbokning innan nästa tid som var i förrgår så fick han gärna höra av sig. På onsdagen mådde jag så dåligt att jag kontaktade min kp på öppenvården som gav mig en tid i fredags för samtal. Hon ringde även en sköterska som i sin tur ringde upp mig för att ge information om läkemedlet i fråga och hon kontaktade läkare. Samma dag hade jag receptet utskrivet och kunde hämta ut det på fredag morgon.

Nu har jag tagit medicinen sen fredag morgon och jag vet inte om det redan är effekt av den eller om jag bara mår bättre för att jag blir hörd och får förståelse. Men jag mår bättre iaf och igår kväll sa jag till min sambo att jag kanske skulle tagit en promenad. Han blev nog lika chockad som jag över förslaget eftersom jag inte ens i normala fall vill promenera när det är mörkt, vinter och vägen är smal. Men jag tog på reflexvästen och stapplade iväg. Nästan en timme gick jag och det kändes jätteskönt. Jag hoppas att det är effekt och att det håller i sig så jag blir gladare och får tillbaka lusten och orken. Håll tummarna.

/Hulda

1