idag har det varit en bra dag trots att jag känt att det legat nåt och grott i bakgrunden. Förutom en incident med sonen ikväll har allt varit bra. Barnen hade fått lördagsgodis och lillasyster 3 år är inte så farlig på godis, hon vill gärna ha i tanken, men hon lämnar ofta det mesta. Nu hade hon sparat och ville ta mer när vi skulle göra iordning henne för natten och jag sa att om hon låter det stå kan hon ta mer sen. Men medan hon var med mig på toa så var storebror 4 år i hennes godis och hon ropade att han skulle låta bli det, jag sa också till. När vi kom ut så hade han tagit det och lagt i sin skål. Jag sa att han skulle ge tillbaka det men då kastar han det bakom soffan, vilket han ofta gör när han blir arg/besviken. Jag blev tvärarg och lyfter in honom till vårt sovrum där han får vara. Flickan säger att hon blev arg och ledsen och jag säger att jag tycker att hon ska berätta det för storebror.

När vi lugnat ner oss så går vi till honom och hon får säga att hon blev arg och ledsen när han tog och slängde hennes godis och jag frågar honom om han vill att hon ska känna så. Nej, det vill han ju inte. Jag ber honom att han ska säga att han förstår att hon blev arg och ledsen för det var ju hennes godis och inte hans och att han är ledsen för det han gjorde. Sen ville hon leka med honom så det gick fort över.

Det kan verka trivialt och dessutom att de är så små och kanske inte helt förstår vad de ber om när de säger förlåt. Men jag ser det som träning och bara att höra flickan själv uttrycka vad hon kände och låta henne få känna det var stort för mig ikväll och nästan överväldigande. Han fick förstås också säga vad han kände för att han gjorde så, han blev ledsen för att hon nekade honom när han frågade om han fick godis och det kan man ju förstå, de är trots allt barn. Men jag känner det viktigt att de ändå lär sig respektera gränser även på den lilla nivån.

0