Varför inte börja direkt när man bestämt sig? Jag har alltid varit en person som tränat och försökt hålla en lägre vikt- kanske pga att morfar och mamma jämförde min och min systers kroppar, hur mycket tidigare jag utvecklades än henne, trots att jag var yngre, att jag hade “mer hull”, “större bröst” kunde morfar kommentera, “håll in magen” kunde mamma säga. Tills barnen kom hade jag ett BMI på 20-21. Därmed vill jag inte säga att jag var underviktig, även om gränsen ligger på 19 utan däremot vältränad.

Nå, nu är jag som de flesta andra och bara för att jag varit vältränad så går det ju som bekant inte att lagra välträning, det är hårt arbete och anledningen bakom träning kan vara olika för olika personer. Jag tyckte om att känna mig fysiskt stark, att muskler syntes och att andra bekräftade att mina pass var bra då de var utmanande. Att vara som alla andra innebär också att jag därmed inte kan räkna med att jag kommer känna så nu när jag startar upp för femtioelfte gången. Jag har “misslyckats” flera gånger, tänkt “vad är det för vits?” “Jag kommer aldrig bli så vältränad igen” “Jag orkar inte ikväll” “Jag mår för dåligt” etc. Min sambo har alltid uppmuntrat och prioriterat mig och mitt mående- även träning, så jag har inga ursäkter egentligen, känns det som.

Jag har valt löpning 15 minuter varje dag för att vi har ett löpband hemma, så det borde vara enkelt att bara ta på skor och starta bandet. Jag ska försöka lista SV (scale victory) samt NSV (Non scale victory) sen kommer jag försöka lista maten/fika/godis även om jag inte följer nån diet och inte bantar.

0