Jag tycker att jag mår lika dåligt nu som jag gjorde för några månader sen, jag är rädd att förlora familjemedlemmar, får utbrott av missar/slarv, trycker ner mig för att jag inte mår bättre, tänker att andra tycker illa om mig, att familjen vore lugnare utan mig osv. När man mår dåligt behövs det inte mycket för att man ska sjunka ner ännu mer. Med det sagt vill jag inte påstå att någon person gör att jag sjunker, nej, det är mina stressreaktioner som gör hela jobbet själv alldeles galant. Jag vet det, men det spelar inte någon roll just nu, jag vill ändå skylla på vad andra sagt eller gjort, måste försöka meditera mig ur detta tillstånd. Såg i en grupp att det är fler som slår ner på sig själva “jag borde…”, “varför kan inte jag, när andra kan”, “jag har ju klarat mycket mer tidigare” etc. Börjar snurra i hjärnkontoret, jag vill hjälpa dom, jag vill hjälpa mig, min familj och vänner….

Måste fokusera på mig själv först intalar jag mig och noterar just den förändringen, för några månader sen hade jag inte tänkt i dem banorna utan skrapat av mig och tänkt att nu fixar jag den här människan framför mig istället. Så, fokus på att hjälpa mig själv- check. Igår var det soligt och varmt ute, så här i april säger man ju att vädret växlar sju gånger på en dag, därav ordet aprilväder, så igår orkade jag städa, fixa lite på gården, vara ute med barnen och leka. I förrgår möblerade jag själv om sovrummet, tvättade två tvättar, diskade och städade sovrummet grundligt under tiden jag möblerade om. I dag orkar jag inte ens duscha, tanken på promenad gör mig nästan illamående. Jag vet jag borde gå och kommer nog göra det också och förmodligen må bättre efteråt… men just nu är det piss…. Då är det bra om man kan dela in vardagen i mindre delar än en dag och se hur mycket man lyckats göra innan man föll igenom. SEN kommer nog balansen i vardagen att jobbas med också…. men det är nog bra att kunna se skillnader över tid vad man gjort som påverkar tröttheten och jämföra. Sen kan tröttheten ta olika lång tid att ta sig ur. Psykisk trötthet upplever jag som mycket värre och har en längre återhämtningstid än fysisk trötthet. Men så har jag ju varit en träningsmänniska och är det till viss del än.

Jag tycker att jag mår lika dåligt idag som för några månader sen, som sagt. Men det tar längre tid för mig innan jag blir irriterad/arg, mitt tålamod är längre, jag blir i regel inte lika arg och jag tar mig snabbare ur min ilska. Jag har lättare att förklara för andra vad som händer i mig innan, vilket underlättar både för andra och mig.

0