I skrivande stund är klockan halv tolv på natten. Jag har just avslutat en mindfulness övning som heter “Släppa dagen”. I den så tittar man över dagen och om det är något som varit särskilt jobbigt eller frustrerande, nåt som har hänt som man behöver släppa. Dagen idag har för övrigt varit en helt underbar dag från morgon till skrivande stund. Ska snart lägga mig så det förblir bra 😉

Får något av en aha-upplevelse i slutet av meditationen, då man släpper saker som hänt. Jag tänker på att jag hamnade i ett “samtal” på fb med en vän där, ämnet rörde sig kring rådande situation angående Covid19, isolering och hygien. En annan nämnde tillslut något om att man kan läsa kommentarer för att se att fb är fullt av troll. Naturligtvis tänkte jag om han syftade på mig och analyserade igenom alla mina kommentarer, men jag tog aldrig upp det. Nå, i slutet av övningen så definerar man sig inte genom händelser eller dyligt och det är då jag känner så starkt…

Vem jag är definieras ju inte av vad någon annan ev tycker om mig, ex om någon tycker det är jobbigt att jag tar upp känsliga saker så innebär ju inte det att jag egentligen är jobbig. Om någon tycker jag hakar upp mig på saker så innebär det faktiskt inte att jag är oförmögen att släppa andra saker. Eller om fröknarna på förskolan tycker att barnen leker så bra med varann och är omtänksamma mot andra, inte ens då definierar det vem jag är, möjligen skulle barnen själva ev kunna definiera sig som omtänksamma (även om jag blir superglad att höra det givetvis).
Inte ens alla de saker jag utsatts för definierar vem jag är, det är fruktansvärda saker som ingen borde vara med om (har inte skrivit de värsta sakerna), men det innebär inte att jag är fruktansvärd. Bara att jag inte haft nog trygghet och en stabil grund att luta mig mot.

Jag håller på att söka efter min egen definition 🙂 Hittills vet jag att jag är en människa som kämpar och är villig att lära mig nytt om mig själv.

0