Psykisk återhämtning kräver faktiskt hårt arbete och vilja att förändra. Båda delar behövs för finns viljan men inte lusten att träna så går det inte och tränar man utan att egentligen vilja ta till sig, bara för nån annan har sagt. Ja, då går det inte heller.
I höst var jag så under isen att jag inte kände någon mening med något. Jag har hamnat i perioder tidigare där jag känt likadant och under en längre tid hade jag drabbats av tankar att min familj skulle klara sig bättre utan en deprimerad ilsken människa som inte kan bidra med nåt. Hade inga tankar på att ta bort mig, kände bara att inget spelade någon roll längre eftersom jag inte klarade ens att läsa.
Min kurator frågade mig hur länge jag orkade läsa. Ja, sa jag. Jag blir trött efter 20 minuter men har försökt läsa 2,5 timme i sträck. Men då hade jag bara hunnit 13 sidor (nästan 12 min/sida) och vet jag inte vad jag läst. I princip har jag bara tittat på sidorna och bläddrat. Det kommer hela tiden andra tankar som stör.
Receptet jag fick var att köra mindfulness övningar, gärna med compassion-övningar samt lästräning max 10 minuter och (det bästa)- efter 10 minuter läsning ska jag belöna mig med något som gör mig glad. Kom tillsammans med kuratorn fram till att Ben&Jerry var bästa belöningen ;D
Jag måste erkänna att jag frågade kuratorn om det verkligen hjälper mig att bli vettig att meditera och kan själv säga nu att jodå, jag har blivit bättre på fokusera och är därmed mindre stressad och mer tillgänglig för familjen. Det har fungerat bra med andra ord.
Nu sitter jag hela dagar men med 15-20 minuter i stöten och pluggar engelska vetenskapliga artiklar och gör analysarbete.
Har kommit fram till att dosen B&J inte bör överstiga fyra dessertskedar och att jag varannan gång kan ta en kopp kaffe i stället och tex skriva lite inlägg 😉
