Det är tur att jag har haft min pappa. Han är den som visat att alla män inte är likadana. Han är den som lärde mig simma, trots att han inte själv kunde simma. Han höll mig under magen och sa; – Ja, sprattla lite med armar och ben, så går det nog bra. Han kom på föräldradag i klassen för att se hur jag hade det och sparkade boll med de andra i klassen på rasten. Han tog emot killar med problem i fordonsutbildningen som sen sa till mig hur stor inverkan han haft på dem. Han har alltid stöttat mamma även efter skilsmässan. Han och mamma körde mig genom hela Sverige till audition för skola som jag inte tog mig in på, fast de var skilda. Han hjälpte mig städa ur min första lägenhet. Han satt med mamma och lyssnade i rättegång när jag berättade hur jag varit utsatt för ett försök till överfallsvåldtäkt.
Min största rädsla är att förlora honom han har varit min trygghet.

Han blev hjärtsjuk för många år sen och det eskalerade när jag började studera. Han åkte in och ut ur sjukhuset, men ville bara tillbaka till jobbet. Förhoppningsvis blir han bättre nu och får pensionera sig inom kort. Hoppas vi får ha honom kvar många år till.

0