Var på väg att lägga mig när dottern kom upp. Lite ovanligt att hon varit så här orolig nu i flera nätter, ofta kan man höra att hon drömmer men hon brukar sova sig igenom det. Nu har hon somnat igen så då skriver jag lite, kanske kommer pojken också upp snart.

Jag minns när jag var 14-15 år så var min mamma sambo med en man som hade viss alkoholproblematik. Han var periodare som man säger och under de perioderna var han extremt elak. Annars var det mest stökigt och otryggt. Minns att de hade bråkat en gång och sen lade de sig i sängen brevid varandra och var knäpptysta. Båda väntade ut att den andra skulle säga förlåt. Jag blev så arg. Jag skällde ut dem där de låg hur barnsliga de var, de kunde väl iaf göra nåt annat på var sitt håll istället för att tiga ut varann? Efteråt har mamma berättat att hon tyckte det var modigt och vuxet av mig att göra det. Jag kände mig bara utsatt.

Den mannen var inte snäll. Jag har sett honom dra min syster i håret i en trappa (minns inte om det var uppåt eller nerför), han var så ilsken. Han sparkade hunden vid flera tillfällen, han hotade oss, sa att jag var orsaken till att han drack (trots att han drack även innan han träffat mamma), slet mig i armen och ställde mig framför en spegel och sa att om jag tittade skulle jag se satan, jag var djävulen själv, jag var äcklande och ful och ingen karl skulle nånsin vilja ta i mig, vet inte hur många flaskor jag städat upp efter honom.

När jag började gymnasiet flyttade jag från stan. Jag fick skriva ett brev till soc för att få gå samma utbildning på annan ort. Angav hemsituation samt mobbing i skolan och fick deras tillstånd att flytta. På vårterminen undergick han behandling och det verkade bli bättre så jag flyttade hem under sommaren, men det höll några veckor så var det igång. Jag gick i en al-anon grupp för anhöriga till alkoholister och där jobbade en kvinna som hade nära samarbete med soc. Hon gav mamma ett ultimatum, antingen flytta med mig eller så skulle de hitta en lägenhet åt mig, då var jag 16 år. Hon valde stanna kvar och vid den tiden jobbade jag extra på lasarettet och minns som det var igår när den kvinnan ringde till lasarettet och sa att hon hittat en lägenhet åt mig. Jag grät floder för jag visste att nu var det slut. Nu bryts allt. Och så blev det i princip.

Jag fick min lägenhet och det blev inflyttning precis när kyrkans ungdom hade läger ihop med en annan grupp norrifrån. De erbjöd sig hjälpa mig flytta lådor och tyckte det skulle bli kul att se nya stället. Mammas sambo stoppade dem redan i trappuppgången, de hade minsann inget där att göra. Han och mamma hade redan börjat packa ner mina saker. De fick stå i trapphuset och vänta. Jag var som i en dimma, kände skuld och skam inför mina kamrater och sorg för att lämna mamma, nu hade hon ingen förutom lillebror som kom varannan helg. Vi fick iaf ta lådorna och gick bort till lägenheten där vi fikade och surrade. Tur att jag hade kyrkans ungdom att gå till.

Jag hade bott själv några dagar så bjöd mamma hem mig på middag men hon mötte upp mig på vägen när jag började gå dit. Jag var inte välkommen dit för honom. Minns att jag sa att det var ok, men när mamma gått hem till sig grät jag. Hädanefter fick jag gå upp på hennes jobb för att kolla att hon var ok. Lokalen där luktade av inpyrt rök i väggarna, på den tiden fick man röka i offentliga lokaler, det var så jobbigt för min astma men jag visste iaf att hon var ok.

Min farfar gick bort dagen innan jag skulle fylla 17 år. Jag hade tänkt hälsa på honom på lasarettet efter skolan för pappa hade sagt att han var där, men pappa kom förbi på morgonen och sa att han gått bort under natten. I dvala gick jag till skolan. Vägen går förbi lägenheten där mamma och sambon bodde och hon stod på balkongen när jag gick förbi. Hon ropade att jag kunde komma dit, min syster var också där. Jag kunde komma upp eftersom hennes sambo inte var hemma sa hon. Jag nekade och gick till skolan. Tänkte att nog är det förbannat att det ska vara kriteriet för att jag ska komma in, att han inte är hemma och inte vet om det.

0