Inatt vaknade jag 02-tiden, dottern hade nog en mardröm. Det är ju ganska mysigt att de kommer, men samtidigt kryper en känsla fram, oro i kroppen, tankar som mal. Ligger så med tankarna malandes “Jag borde gå och lägga mig i soffan” “Nä, då är jag hemsk som lämnar över ansvaret igen till sambon” “Det här kommer inte gå, jag kommer inte klara studierna” “Förbannade C-uppsats, var det inte för den skulle allt gå bra” “Jag måste sova, det är ju för detta jag tränar mindfulness” “Varför kan jag inte bara släppa och koppla ifrån”. Tillslut går jag iaf till barnens rum och lägger mig där. Får sova lite grann.

Pojken är dålig i magen, vilket han blir till och från. Ingen kan ge svar på varför och eftersom han tillsynes mår bra i övrigt så gör sjukvården inte heller något. Frustrerande. Särskilt nu när förskolan är på om att han är så krass och borde vara hemma. Kan han inte bara få bli bra i magen? Återigen känner jag mig hemsk som vill få tid till plugget. Det kommer inte gå. Jag kommer inte klara det. I will die trying. Om jag bara försöker kämpa lite till iaf.

0