Idag mår jag inte bra alls. Dagen började nog rätt bra ändå med analys- rapportseminarium i skolan. Under en paus gjorde jag mindfulness eftersom jag redan var ganska slut i hjärnan. Har det dessutom både i “läxa” men sen jag tror ju också att det kan hjälpa mig, studier visar ju på det. Jag fick också, för första gången på drygt två månader en riktigt positiv reaktion och kände mig totalt avslappnad för första gången sen… jag minns inte när…
Men sen hände något, ett missförstånd och uttryckt ilska (ändå lugnt) mot mig pga missförståndet, varpå jag brusade upp och svor och förklarade att jag minsann också var arg för hur det blev. Efteråt kände jag mig bara besviken över mig själv, att jag inte kunde hantera denna situation bättre och att jag varit dum mot någon annan. Jag pratade med min handledare som sa;
– Jag tror du är ganska samvetsgrann, stämmer det?
Ja, det stämmer. Jag kan göra vad som helst för att inte belasta andra med mina problem. Ändå gör jag det, belastar andra.
– Men du måste också tänka på din hälsa. Fortsatte hon.
Jo, det vet jag med, men om jag bara… kanske allt blir bra tillslut om jag härdar ut… Just nu klarar jag inte att ha press på mig, får jag jobba “i min takt” så går det, men det går inte att jobba i egen takt när man har uppgifter som ska lämnas in. Sen har barnen fallit ur sängen, har mardrömmar, har kissat på sig, har gjort sig illa. Det ska också ses över, det går först. Jag var så glad förra veckan för att jag under tre dagar planerade maten, handlade och lagade till den, tvättade tre maskiner tvätt och hämtade barnen från förskolan (förra veckan gick bra, men annars vill de inte alls följa). De ska bråkas in i bilen, bråkas ut ur bilen, bråkas in i huset och bråkas i maten. Sen ska de bråkas till att bli sams och vara vänner 😉
De där dagarna kände mig iaf extremt duktig, eftersom jag har en sambo som alltid lagar mat och ser efter oss. Tänk också att jag dessutom behöll lugnet och orkade busa och leka med barnen på kvällarna. Tycker tom det gick bra att arbeta med skolarbetet. Men sen tog orken slut.
Det går inte jobba och “fokusera en halvtimme” för att sen tänka på annat. Min hjärna tänker på annat hela tiden, det är inte alltid jag märker det ens. Det är först nu, när jag fått i uppgift att meditera/göra mindfulness som jag märkt hur svårt det är att fokusera och att jag är spänd hela tiden, tom när jag ligger och kör avslappning spänner jag mig.
Tror jag fått stressutslag som jag klöst sönder.
